Att vara i nuet – att vara i acceptans

Vi möter alla svårigheter och glädje, ilska och frid, kärlek och hat och vi kan många gånger väljer hur vi skall känna och förhålla oss till olika situationer. Ibland är vi så associerade i det som sker att vi känner oss maktlösa och fullkomligt sveps med och in i något utan kontroll, eftertanke eller möjlighet att skapa distans. Vi är fångade i något som är större än oss själva.

Att bryta – och vill vi det? Kan man förändra sitt synsätt och hur gör man då?

Ett sätt är att se sig själv lite utifrån, att reflektera över sina reaktioner och tankar. Att inte slåss eller fly, men att ”bara vara” i det som är, med en kärlek till sig själv och acceptans för det som är.

Kanske att detta som sker är så stort att energin och sinnesstämningen runt händelsen är så stark, kanske kopplad till en historik som gör det svårt att göra annat än att åka med i denna känslostorm . Då behöver man göra det mödosamma arbetet att blicka bakåt, titta på det gamla såret som gör sig påmint, förlösa och återta friden, harmonin och acceptansen utan motstånd och krig.

Vi kan föra krig mot allt möjligt och ibland känns det som om kring är det ända sättet att vinna och överleva. Vi för krig mot en diagnos, vi för krig mot stress och mot vår tillvaro på jobbet eller i hemmet. Vi för krig mot vänner och familj och mot omständigheterna som omger oss. Vi behöver göra förändringar där vi kan men bör också där vi inte kan finna acceptans och frid och detta gör vi på olika sätt. En del människor finner detta i naturen, andra i  meditation och yoga och ytterligare andra kan finna detta med ett inre arbete.

Nyligen förde jag själv ett krig mot sjukdom – min hunds hjärnhinneinflammation. Ett lönlöst krig egentligen eftersom jag tappade mycket energi på något som jag hade liten möjlighet att påverka. Jag gjorde det jag behövde – körde till veterinärer, genomförde diverse behandlingar osv, men jag var i ett djupt krig med mina känslor och mitt sinnestillstånd. Jag önskar att jag hade gjort allt jag gjorde, men med en större acceptans där jag inte hade tappat så mycket kraft och energi. Jag förlöste en del blockeringar i min krigsföring och fann en större frid och det är först i backspegeln som man kan se hur denna erfarenheten berikar.

Jag älskar hypnoterapin just av den anledningen att den är en väg in till dessa goda känslor på ett relativt snabbt sätt – kanske inte alltid enkelt men man får resultat över tid. Många gånger finns motståndet i tidigare upplevelser. En sjukdom kan trigga igång en tidigare dödsångest, stress kan stå för en känsla av djup otillräcklighet och svag självkänsla av att inte duga och då behöver man nå dessa blockeringar innan sann förändring kan ske, en acceptans av det som är.

 

Ha det så bra!