Det är aldrig för sent att få ett lyckligt liv

Varför är vi som vi är? Om man upprepar samma misstag gång på gång så kommer man kanske till en punkt då man frågar sig själv varför man drabbas av samma elände gång på gång. Det är en signal om att man skall göra om, hitta en ny väg, prova något nytt. Man kan se livet som en väv. Vi väver livets väv och vi kan inte välja materialet fritt (tyvärr :), men vi kan välja mönstret för det som vi vill skapa härnäst. Resten av väven bestäms inte av vad man vävt hittills. När vi är små så är det andra som väver med oss, men ju äldre vi är desto mera är det vi som både bestämmer takten, kvalitén och mönstret. Vilken väv vill vi väva och vad vill vi fylla livet med? De flesta svårigheter kan vändas till segrar och jag väljer hur jag vill se på min egen väv. Väljer jag att ”äga” min väv och se på den med beundran eller känner jag mig inte delaktig i min väv? Vem är det då som väver din väv?

Själv väver jag min egen väv sedan länge. De flesta mönstren blir som jag tänkt, ibland får man göra om och göra rätt, men jag styr och jag är nöjd och glad över att få se väven skapas.

Ha det så bra och ta hand om Er och väv väven, för det är bara Ni som kan göra det!

 

p.s Jag fick inspiration till denna text via boken: Det är aldrig försent att få en lycklig barndom skriven av Ben Furman.