Hypnos

Hypnos

Hypnos är ett naturligt tillstånd som vi är i dagligen och som vi förknippar med avslappning. Vi är i detta tillstånd strax innan vi somnar och varje gång vi vaknar.

I hypnos är vi närvarande och vi har en möjlighet att skapa den förändring som vi önskar få tillstånd. Vi är mottagliga för suggestioner och vi får även en möjlighet att möta oss själva. Genom livet möter vi glädje och kärlek, men även trauman och situationer som är svåra och som skapar rädsla, oro, stress och ilska och vi får en chans att förlösa och bli fria.

Det är vackert att möta sig själv – den sanna individ vi är utan våra präglingar och rädslor!

Det vi mötte igår – följer oss idag och hypnoterapi kan vara en väg till läkning

”En händelse idag väcker alltid ett underliggande trauma” Ju mer vi bär på sedan tidigare desto mera kan trigga oss idag. Här kan hypnoterapi vara en väg ut och en väg till läkning.

Vi kan gå igenom livet och uppleva att det emellanåt är tungt, svårt och motigt. Vi kan emellanåt känna oss orättvist behandlade, förbisedda, stressade och jagade. Många gånger är det som skakar om oss idag sådant som blir triggat av händelser i det förflutna, men som väcks till liv eftersom det förflutna känner igen sig i det som sker idag. Vi bär alla på ryggsäckar. En del av oss bär på små ryggsäckar som inte väger särskilt mycket och dessa ryggsäckar är lätta att bära. Livet är oftast en fest om man bär på dessa söta små ryggsäckar och motgångar blir härliga utmaningar.

När vi däremot bär på otympliga stora ryggsäckar är livet en utmaning som man skall ta sig igenom och livet många gånger en kamp! Livet blir något svårt som utmattar och utarmar.

Barndomen är den tid i livet som oftast avgör storleken på våra ryggsäckar. Om vi blir bemötta med förståelse, kärlek, omtanke och vägledning så upplever vi trygghet, vi känner kärlek, vi ser det goda i oss och i världen och vi blir trygga personer som står stadigt på jorden. Även om vi går igenom en svår händelse så kan vi fortfarande stå stadigt och inte tappa energi utan vi tar oss igenom det inte alltför tilltufsade.

Om vi däremot lever våra första år i livet i en familj som inte ser och förstår våra behov, inte blir bemötta med kärlek och förståelse och inte får den vägledning som vi behöver, så växer vi upp till individer som inte står lika stadigt på denna jord, vilket gör att motgångar och svårigheter lättare slår omkull oss. Vi blir tilltufsade genom livet och till slut så står vi trasiga och sargade. Vi tappar energi. Vi vill kanske inte heller visa vår sårbarhet och står därför med olika sorters ”rustning” för att dölja våra sår och smärtor. En del uppvisar ilska och irritation utåt (någon annans fel och man pekar gärna på andra skyller ifrån), andra bär på perfektionens rustning (alltid bäst, alltid duktigast, alltid i framkant) eftersom man då får känna sig sedd, hörd, behövd osv. Alla dessa rustningar kommer dock med ett pris. Det tar energi och kraft att nära sin rustning, energi som man hade kunnat ha till annat med priset av kanske dålig sömn, bristande energi, orkeslöshet, ingen sann glädje…

Jag skulle vilja be dig som läser detta att fundera över storleken på din ryggsäck? Hur ser den ut och vad är den fylld med?

Vilken rustning bär du på och hur högt är priset som du betalar?

 

Om du vill få en förändring och minska storleken på ryggsäcken är du hjärtligt välkommen att höra av dig.

 

Kärlek – helt enkelt! Hypnos och hypnoterapi

Kärlek – något av det enklaste kan många gånger vara det svåraste. Hur många av oss har inte någon gång känt att vi inte varit tillräckligt duktiga, tillräckligt produktiva, tillräckligt vackra, smarta, roliga osv…

Att kunna älska sig själv och att känna att man fullt ut känner acceptans för sig själv och sin person – att känna kärlek för allt det som man är och att känna sann kärlek för sig själv är en sann gåva. Vi är fantastiska och vi har livets gåva men en del av oss behöver arbeta på att känna en inre glädje över den egna personen.

Det som ibland står i vägen för kärleken är en inre bild av vem vi borde vara, hur vi borde agera, se ut är alla dessa krav som vi bär på, eftersom livet och många gånger vår uppväxt gett oss en del ideal som vi försöker leva upp till – men dessa ideal är många gånger inte våra egna utan andras som vi genom livets gång anammat. Genom att rannsaka våra förväntningar och krav som vi bär inom oss själva kan vi börja riva ner dessa och ersätta dem med acceptans och självkärlek.

Kan man älska sig själv och skall man göra det? Vi är så ovana vid att änns tänka tanken på att vi skall älska oss själva men om vi inte älskar oss själva – vem skall då göra det? Grannen, chefen, vännen? Vi behöver börja älska oss själva och tycka om den vi är och det gör vi genom att börja se allt det fina som är. Om vi är otränade så behöver vi börja se de fina egenskaperna inom oss. Kanske genom att se tre fina egenskaper hos oss själva varje dag. Om det tar emot så är det än viktigare att vi möter den känslan (många gånger vill känslorna förmedla något – och det kan finnas en blockering i grunden som gör att vi ej kan älska oss själva) och gå emot den så att vi börjar se allt det fina och vackra med oss själva. Var och en av oss är en unik, fantastisk varelse med just sin livsväg och vi är värda kärlek och omtanke.

 

Ta hand om dig – älska dig själv!

 

Du vill kanske skriva upp dig på våra nyhetsbrev:

Hypnos och hypnoterapi

En dag skall vi alla dö, men alla andra dagar skall vi leva.

En dag skall vi alla dö, säger min kusin och dennes fru, men alla andra dagar skall vi leva!

Detta mäktiga uttalande har jag burit med mig och funderat över. Så sant, så äkta. Vad är det som hindrar oss från att leva full ut och nå våra sanna drömmar? Jag tror att det oftast är rädsla som står ivägen och utifrån rädslan skapar vi hinder (sanna eller uppdiktade). Vi är oftast fantastiska på att måla upp ett framtida scenario, men verkligheten är sällan lika mörk som det vi själva diktar upp och föreställer oss.

Jag har många gånger varit inne på samma tema i mina texter i bloggen: ”Vad vill jag, vart är jag på väg, vad fyller jag livet med” och detta tema är outgrundligt och värdefullt för oss att lyfta. Snart är det semester, och sedan nästan jul och vinter igen. Tiden går så snabbt men ändå det ända som vi har och som vi har förmåga att styra över.

Tiden och vad vi gör med vårt nu är allt vi har. Idag njöt jag av livets små mirakler. -Den vackra skira gröna färgen på syrenhäckens gröna blad som sakta slår ut. -Min vackra liljebukett som jag unnat mig idag. -Solens strålar som tittar fram efter regnet. Det finns så mycket vackert och värdefullt omkring oss. Vi behöver bara upptäckadet i nuet och skänka det lite tid.
Vad är vackert i ditt liv och i din omgivning? Kan du se det och uppskatta det?

Kram och lycka till på upptäcktsfärden.

 

 

Vi har förmåga att se på vår tillvaro på många olika sätt…

”Att se världen i ett sandkorn,

och himlen i en vild blomma,

Hela oändligheten i din handflata

och fånga evigheten inom en timme”.

"William Blake"

Hur jag väljer att se på världen och på min tillvaro är upp till mig. Lättare om jag har en liten ryggsäck – svårare om jag bär på en tung fylld med ”gammalt skräp”, men det är fortfarande upp till mig. Jag tyckte att detta var ett vackert citat som jag ville dela med mig av.

Det är aldrig för sent att få ett lyckligt liv

Varför är vi som vi är? Om man upprepar samma misstag gång på gång så kommer man kanske till en punkt då man frågar sig själv varför man drabbas av samma elände gång på gång. Det är en signal om att man skall göra om, hitta en ny väg, prova något nytt. Man kan se livet som en väv. Vi väver livets väv och vi kan inte välja materialet fritt (tyvärr :), men vi kan välja mönstret för det som vi vill skapa härnäst. Resten av väven bestäms inte av vad man vävt hittills. När vi är små så är det andra som väver med oss, men ju äldre vi är desto mera är det vi som både bestämmer takten, kvalitén och mönstret. Vilken väv vill vi väva och vad vill vi fylla livet med? De flesta svårigheter kan vändas till segrar och jag väljer hur jag vill se på min egen väv. Väljer jag att ”äga” min väv och se på den med beundran eller känner jag mig inte delaktig i min väv? Vem är det då som väver din väv?

Själv väver jag min egen väv sedan länge. De flesta mönstren blir som jag tänkt, ibland får man göra om och göra rätt, men jag styr och jag är nöjd och glad över att få se väven skapas.

Ha det så bra och ta hand om Er och väv väven, för det är bara Ni som kan göra det!

 

p.s Jag fick inspiration till denna text via boken: Det är aldrig försent att få en lycklig barndom skriven av Ben Furman.

Att vara i nuet – att vara i acceptans

Vi möter alla svårigheter och glädje, ilska och frid, kärlek och hat och vi kan många gånger väljer hur vi skall känna och förhålla oss till olika situationer. Ibland är vi så associerade i det som sker att vi känner oss maktlösa och fullkomligt sveps med och in i något utan kontroll, eftertanke eller möjlighet att skapa distans. Vi är fångade i något som är större än oss själva.

Att bryta – och vill vi det? Kan man förändra sitt synsätt och hur gör man då?

Ett sätt är att se sig själv lite utifrån, att reflektera över sina reaktioner och tankar. Att inte slåss eller fly, men att ”bara vara” i det som är, med en kärlek till sig själv och acceptans för det som är.

Kanske att detta som sker är så stort att energin och sinnesstämningen runt händelsen är så stark, kanske kopplad till en historik som gör det svårt att göra annat än att åka med i denna känslostorm . Då behöver man göra det mödosamma arbetet att blicka bakåt, titta på det gamla såret som gör sig påmint, förlösa och återta friden, harmonin och acceptansen utan motstånd och krig.

Vi kan föra krig mot allt möjligt och ibland känns det som om kring är det ända sättet att vinna och överleva. Vi för krig mot en diagnos, vi för krig mot stress och mot vår tillvaro på jobbet eller i hemmet. Vi för krig mot vänner och familj och mot omständigheterna som omger oss. Vi behöver göra förändringar där vi kan men bör också där vi inte kan finna acceptans och frid och detta gör vi på olika sätt. En del människor finner detta i naturen, andra i  meditation och yoga och ytterligare andra kan finna detta med ett inre arbete.

Nyligen förde jag själv ett krig mot sjukdom – min hunds hjärnhinneinflammation. Ett lönlöst krig egentligen eftersom jag tappade mycket energi på något som jag hade liten möjlighet att påverka. Jag gjorde det jag behövde – körde till veterinärer, genomförde diverse behandlingar osv, men jag var i ett djupt krig med mina känslor och mitt sinnestillstånd. Jag önskar att jag hade gjort allt jag gjorde, men med en större acceptans där jag inte hade tappat så mycket kraft och energi. Jag förlöste en del blockeringar i min krigsföring och fann en större frid och det är först i backspegeln som man kan se hur denna erfarenheten berikar.

Jag älskar hypnoterapin just av den anledningen att den är en väg in till dessa goda känslor på ett relativt snabbt sätt – kanske inte alltid enkelt men man får resultat över tid. Många gånger finns motståndet i tidigare upplevelser. En sjukdom kan trigga igång en tidigare dödsångest, stress kan stå för en känsla av djup otillräcklighet och svag självkänsla av att inte duga och då behöver man nå dessa blockeringar innan sann förändring kan ske, en acceptans av det som är.

 

Ha det så bra!

Att avge ett nyårslöfte eller inte?

Att avge ett löfte till sig själv innebär att man vill förändra eller uppnå något som är viktigt. Kanske har man tidigare avlagt nyårslöften som man inte kunnat hålla och därför avstår ifrån att fatta nya och känner att det helt enkelt inte är lönt att avge några. Eller så är man en evig optimist och tänker att kanske just denna gång – nu skall jag lyckas i min föresats. Nu skall jag förändra just detta, eller uppnå mitt mål…

Oavsett vilket så har vi kanske en dröm, en vision om något som vi vill uppnå men där vi inte riktigt har hur:et klart för oss. Vi behöver kanske inspiration och motivation för att lyckas och har lättare för att inspirera andra, men glömmer oss själva? Vi har lättare för att lyckas med det som vi verkligen vill! Vår passion och energi blir en stark drivkraft och då har vi lättare för att uppnå vårt mål och vi kan försätta berg och överkomma stora svårigheter. Forskning visar att det krävs uppemot 62 dagar för att implementera förändringen i vår vardag så att denna skall vara bestående vilket innebär att vi behöver göra något under två månader för att upprätthålla det nya. Forskning visar även att vi lyckas i större omfattning om förändringen är liten, med andra ord att vi delar upp vårt mål i små uppnåbara delmål över tid. Det är med andra ord många element som skall sammanstråla för att vi skall lyckas.

Men vet vi vad vi vill? Vad ger mig glädje, lust, passion? Smaka på dessa ord och låt de få sjuka in ett litet tag. Vad får mig att känna mig levande och lycklig? Vad tycker jag om att lägga min tid på? När mår jag som bäst? Ger jag mig själv detta i tillräckligt hög utsträckning?

Igår såg jag filmen ”Eat, pray, love” med Julia Roberts och fick höra frasen: – Dolce far niente!  Dolce far niente är ett italienskt uttryck som kan översättas till det ljuvliga i att göra ingenting. Att få vila och att få njuta och unna sig att vila och se det ljuvliga i att faktiskt inte göra någonting alls – att få dagdrömma och att göra detta med gott samvete är också viktigt. Att hitta balansen, mellan passion och vila och att rymma allt detta i det som är mitt liv är en konst.   Nu skall jag arbeta lite till, sedan är det dags för mig att ägna lite tid åt mitt nyårslöfte och sedan skall jag hänge mig åt dolce far niente under resten av kvällen!

Tack för att du tog dig tid att läsa mitt inlägg.

Att växa med de utmaningar man står i.

Det kommer en tid då vi står inför nya utmaningar, nya möjligheter och detta kan vi möta på olika sätt. En del av oss går in för det med liv och lust, andra står vid sidan av och iakttar och avvaktar medan andra känner bävan och oro. Vi som känner av känslor som vi inte riktigt vill ha får en gudomlig möjlighet att växa om vi tar chansen att utmana oss själva.

Denna oro och bävan står för något, något inom oss blir triggat och dessa känslor är en vägvisare. Mod är att gå emot dessa initiala känslor, att få gå över dessa hinder, att få prova, utmana, besegra eller att bli besegrad. Oavsett ”resultat” så är vi lite klokare, lite modigare och vi har lite mera självkännedom och framför allt så har vi vuxit eftersom vi fått nya insikter och nya erfarenheter. Livet skall levas och vi skall utmanas så gör ditt bästa och bär med dig dina erfarenheter och var stolt över att du vågat.

Lycka till och välkommen att kontakta mig om du vill ha stöd i ditt växande!